Höstlov
Det är ju faktiskt höstlov nu. Jag vet inte varför, men det känns inte som det. Jag har svårt nu förtiden att få den där härliga känslan för allting. Så som man fick när man var liten. Ganska ledsamt tycker jag faktiskt.. Tänk bara när man fyllde år förr, eller på julafton. Det kändes liksom i hela sig. Men inte längre.. Jo, kanske lite, men i vilket fall inte på samma sätt. Varför?
Jag får försöka jobba på det där och se om det kansk kommer tillbaka. Förhoppningsvis!
Egentligen borde allting vara superbra nu. ..Men det är inte det. Inte alls.
Jag har lärt mig en sak; låt aldrig någon komma för nära dig.
Det funkar liksom inte. Det är verkligen bara ett fåtal som man kan släppa en in på livet. Ett fåtal som man kan berätta allting för utan att man ens behöver tänka tanken att det ska spridas vidare till resten av världen. Det är ett fåtal som man inte förväntar sig konstiga komentarer av eller underligt beteende.
..Men ibland får man väl faktiskt inse att man inte alltid kan lita på den man trodde att man kunde det, även fast man hemskt gärna vill det. Jag är glad att jag har Ronja. Hon är solstrålen liksom. Förstår allt, alltid. Hon är den som alltid finns där för en. Världens underbaraste vän, är hon :)
Egentligen är jag på skriva-av-mig-hummör, men jag orkar inte. Då blir jag bara arg och depp och allmänt orwaah, vilket inte alltid är sådär superkul.. Dessutom behöver man vara glad när man ska plpugga, som jag ska nu. Eller.. Snarare sen. för nu ska jag ju ut coh gå en långpromenix med min mp3. Det ser jag verkligen fram emot.
Men ha ett gott liv, på återseénde.
/ b
Jag får försöka jobba på det där och se om det kansk kommer tillbaka. Förhoppningsvis!
Egentligen borde allting vara superbra nu. ..Men det är inte det. Inte alls.
Jag har lärt mig en sak; låt aldrig någon komma för nära dig.
Det funkar liksom inte. Det är verkligen bara ett fåtal som man kan släppa en in på livet. Ett fåtal som man kan berätta allting för utan att man ens behöver tänka tanken att det ska spridas vidare till resten av världen. Det är ett fåtal som man inte förväntar sig konstiga komentarer av eller underligt beteende.
..Men ibland får man väl faktiskt inse att man inte alltid kan lita på den man trodde att man kunde det, även fast man hemskt gärna vill det. Jag är glad att jag har Ronja. Hon är solstrålen liksom. Förstår allt, alltid. Hon är den som alltid finns där för en. Världens underbaraste vän, är hon :)
Egentligen är jag på skriva-av-mig-hummör, men jag orkar inte. Då blir jag bara arg och depp och allmänt orwaah, vilket inte alltid är sådär superkul.. Dessutom behöver man vara glad när man ska plpugga, som jag ska nu. Eller.. Snarare sen. för nu ska jag ju ut coh gå en långpromenix med min mp3. Det ser jag verkligen fram emot.
Men ha ett gott liv, på återseénde.
/ b
