Fort som fan.

Och fan, ja det är nog det allt känns just nu.
Sommaren har varit helt underbar. Faktiskt. Vekrligen. Helt otroligt.

Men nu känns allt bara hopplöst. Det spelar ingen roll vad jag gör, vad jag försöker med, det blir bara fel och dumt ändå.  Fan. Jag är trött på tårar. Jag förstår verkligen inte vad de ska vara bra för? Man tror att allt ska bli bra.. Kan det bli bra? Lite kankse. I bästa fall. Men vissa saker går inte att glömma. Vissa saker gnager i bakhuvudet hela tiden. Vad ska man göra? Ett misstag. Ett stort jävla fett misstag. Ett för mycket. Jag hatar mig. Och självfallet ska all annan dret  komma på exakt samma tidpunkt. Men åh, ja. Allt är så jävla bra så jag ve tinte vart jag ska ta vägen. Eller? Psssh.. Jag orkar bara inte. Man blir ledsen o har sig, det är så jävla tråkigt. Jag trodde det skulle bli bra nu. Sådär, bra. Att den där lyckliga känslan ska övervälla en, hela tiden. Nu känns det bara svårt. Det är svårt att räcka till, att känna sig jämförd med alla andra. Nej, men okej. Jag kankse inte är så jävla bra som..
Äh. Hej självömkan.


Jo, men allt är bra.
Jag är bara lite ledsen.

Jag ska till skolan snart. Sovmorgon.
puss
/b

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0